Landsvägen

Våren 1928 togs beslutet att bygga en så kallad ödebygdsväg mellan Bredkälsflon och Draganäs. Från denna huvudväg skulle stickvägar till Öjarn och Bonäset byggas. Arne Jönsson Widemo (Ulf Widemos far) var med och förhandlade med markägarna och stakade ut vägens sträckning. Hela vägbygget (ca 7 mil) kostnadsberäknades till 458.600 kr och då ingick fem stycken brobyggen.

Vägen bröts till största delen genom skogar och myrar. Med tanke på vilka hjälpmedel som fanns att tillgå för vägarbetarna, kan man förstå att det tog flera år att bygga vägen. Vägen byggdes med hjälp av yxor, stubbrytare, spadar, skottkärror och dynamit - med andra ord med handkraft och envishet.  

 

Vägbyggare. På rotvältan står Gustav Blomberg och till höger om honom står Konstantin Hillström. Barfotapojken på stocken är Otto Svanström. Till vänster om Otto (i hatt) står Nils Gustav Nilsson. 

Arbetsledare för vägbygget var schaktmästare Haqvinsson, som flyttade med sin familj till Hillsand 1935. Kungliga Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen upprättade kontrakt med lokala "entreprenörer", som utförde det handgripliga arbetet längs sträckningen. Som ett exempel kan vi nämna ett kontrakt för en delsträcka, som upprättades med Hillsandsbon Erik Hammar den 20 oktober 1933. I kontraktet framgår att Erik åtog sig att färdigställa en 240 meter lång och 3,20 meter bred väg i trakterna av Bonäset. Denna vägsträcka skulle enligt kontraktet stå färdig senast den 1 juli 1934. I realiteten innebar detta att Erik Hammar ansvarade för att anställa och avlöna erforderlig personal, inköpa de redskap och sprängmedel som han ansåg behövdes för att lösa uppgiften. Hans arvode var satt till 1224 kr, vilket motsvarar 5 kr och 10 öre per meter färdigställd väg. I kontraktet står tydligt hur vägen skulle byggas. Träd och buskar skulle avhuggas till en total röjningsbredd av minst vägens bredd (3,20m) + 13 meter. Matjorden och torven skulle tillvaratas för att användas till släntbeklädnad. Sprängning skulle ske av berg och större stenar. Fällda träd skulle läggas upp för att kunna avhämtas av respektive skogsägare. Kvistar, ris och stubbar skulle brännas. Givetvis ingick även dikning, planering och anläggning av trummor och vägräcken. Det var ett slitsamt arbete för alla de män, som byggde vår väg. De behövde nog inga årskort på Friskis och Svettis på den tiden!

 

Vägarbetare på 30-talet. Mannen längst till vänster är Olov Olofsson (Olle Orscha), Hillsand. Nummer två från höger är troligtvis Sven-Olov Henriksson. Vilka är de andra?

1931 var vägen klar mellan Bredkälsflon och Kärrnäset och 1934 var vägen insynad fram till Renålandet. 1936 var hela sträckan till vändplanen i Draganäs klar. Vägens tillkomst var startskottet för ett epokskifte, avseende transporter i området. Ångbåtarna i sjön fick nu konkurrens från bland annat busstrafiken.

Källa: Heimlöutas årskrönika 2001.